Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 20 mars 2017

Yuja Wangs recital



Stockholms Konserthus var igår utsålt ända upp på podiet när Yuja Wang hänförde de församlade med en praktfull bukett pianomusik med bland annat verk av Chopin, Brahms och Skrjabin som huvudinslag. Att hon är en fullfjädrad virtuos behöver hon inte längre bevisa, men hon gör det ändå gärna - av ren spelglädje som det verkar - genom att redan före paus be oss glömma den Store Gamle (ja jag syftar på salig Horowitz) när hon, den unga späda kinesiskan, exekverar dennes främsta showpiece ("Variationer på ett tema ur Bizets Carmen") med en frenesi som fullständigt golvar publiken. Klassisk musik är underhållning också, det vore dumt att förneka (se vidare här).

Hon gör vad hon vill utan hänsyn till svårighets-grad, den saken är klar. Vilket dessbättre inte betyder att det musikaliska kommer bort; hon ser tvärtom till att blanda på ett sätt som visar att det nyanserade musikskapandet ändå är det centrala. 

De inledande 45 minuterna ägnades sålunda Chopins 24 preludier, op. 28, denna rikt varierade samling som så sofistikerat speglar skiftande sinnesstämningar. Här kan man givetvis alltid ha synpunkter på enskilda stycken och hur de bör låta, men på det stora hela måste jag säga att jag lyssnade med stort välbehag. Wang återkom sedan i slutet av konserten till Chopin, där särskilt g-mollballaden gjordes med utsökt beaktande av dynamik och sensualism. 

Efter paus ännu ett stort verk - Johannes Brahms "Variationer och fuga över ett tema av Händel" som jag är tacksam att bli påmind om. (Eftersom Wang inte annonserade sitt program hade jag skam till sägandes svårt att identifiera denna stilfulla hybrid). Det är ju fråga om fantastisk barockmusik i romantisk utstyrsel, och det är mycket givande att följa hur Brahms gestaltar detta förhållandevis enkla tema i så många fantasifulla och mot slutet alltmer komplexa former.  

I övrigt fastnade jag, förutom för den lyriskt extatiska fjärde sonaten av Skrjabin, för det som visade sig vara ett stycke av en annan rysk kompositör, Nikolaj Kapustin (f. 1937), nämligen en Toccatina vars läckert svängiga rytmik har alla chanser att vinna de flestas förtjusning (hör här). 

Efter en skämtsam version av "Alla turca" spelade Wang till sist mycket lent och lyriskt en Chopin-vals (ciss-moll, op. 64:2), tog sedan (efter cirka två timmars effektiv speltid) sin elektroniska notplatta under armen och lämnade podiet under allmänt jubel.



Foto: EJ

6 kommentarer:

Kjell Ericsson sa...

Einar
Tack för dina tankar. Jag var där och njöt i fulla drag. Att sedan läsa din kommentar ger mig kunskaper jag saknar.
Hoppas att livet är snällt mot dig
Kjell
PS
Var satt du? Vi har platser på parkett 6:e raden i mitten.

Einar J sa...

Hej Kjell!
Jag sitter ofta uppe på andra nedre balkong. Ibland dock även på parketten... :)
Vore försstås trevligt att stöta ihop någon gång.

Kjell Ericsson sa...

Einar
Det vore kul att ses. Nästa konsert för vår del är Janine Janssen på lördag. 15.00
Lev väl
Kjell

Einar J sa...

Synd, men det går tyvärr inte då, eftersom vi är på Operan på lördag (Jenufa).
Janine Jansen är annars en musiker jag lyssnar till hur många gånger som helst.
Allt gott!

Kjell Ericsson sa...

Einar
Vi får ses vid något annat tillfälle kanske. Är Kerstin Avemo med i uppsättningen på operan? Har hört henne vid några tillfällen. Hennes sång har gjort djupa intryck hos mig. En naturlig och otroligt känslosam röst som berör.
Hoppas det blir bra

Einar J sa...

Nej, Avemo tror jag inte finns i rollistan den här gången. Malin Byström har huvudrollen och Lena Nordin är också med.
Ja, även jag har ett fantastiskt fint minne från länge sen av Kerstin Avemo. Det var när hon sjöng huvudrollen i "Lucia di Lammermoor" på Confidencen och folk svimmade i bänkarna under den blodiga vansinnesarian. Hon sjöng och agerade med en sån intensitet att det övergick i illusorisk realism, eller vad man ska kalla det.