I den strida bokfloden har det under senare år glädjande nog förekommit en hel del nyöversättningar av klassiker. Verk av Albert Camus, Gustave Flaubert, Thomas Mann, Fjodor Dostojevskij och Louis Ferdinand Celine är några exempel på det jag själv läst tidigare och frestats läsa om. I flera fall också gjort det.
Senast nu i dagarna har jag sett flera entusiastiska recensioner av nyutgåvan av Giuseppe Tomasi di Lampedusas "Leoparden". Det är bara sex år sedan jag äntligen tog mig för att läsa den i Eva Alexanderssons fina översättning, men jag får god lust att omedelbart kasta mig över den nya också, av Viveka Melander.
Det är en helt bedårande berättelse, främst som läsning, men även som film i regi av den store Visconti. Jag skaffade dvd:n efter läsningen, och den finns ju kvar i hyllan för förnyad bekantskap någon kväll framöver.
Mitt tidigare blogginlägg om "Leoparden" finns här.
Bilden: Serval (lån från Wikipedia). Det som åsyftas i Lampedusas titel är en serval, inte en leopard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar