Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

måndag 9 maj 2016

Den nya censuren



Dagens DN på frukostbordet. Jag tror knappt det jag läser; det måste vara ett aprilskämt trots att vi är en bit in i maj. Ett stort välrenommerat bokförlag (Bonnier Carlsen) vill censurera Jan Lööfs barnböcker för att de innehåller "stereotyper". Han anmodas rita om, annars inga nya upplagor längre. Den Postkoloniala Kommittén för Identitetspolitiska Hänsyn har fingranskat och levererat domen: ej godkänt, rätta till, rita om! 

Nej, ännu inte riktigt så; det är förstås bara vanliga trendkänsliga redaktörer som slår sig för bröstet om sin "insikt" och "medvetenhet".

Vi är tillbaka där igen. Slaget om "Lilla hjärtat" häromåret visade vilken makt den där Kommittén i själva verket har. Självcensuren fungerar, Kommittén applåderar. 

Stereotypier? Det finns en del sådana här i världen, i själva verket rätt många. Inte bara historiskt, inte bara av sjörövare och jazzmusiker minsann. Kommittén har ett styvt jobb framför sig, men den känner sig säkert uppmuntrad av den litterära kommissarien Eva Dahlins hycklande och obekymrade svar på DN:s frågor. 

Till Jan Lööf skulle jag vilja säga: Tack för att du ger offentlighet åt detta. Din lojalitet med förlaget är alldeles obegripligt stor när du inte ber dem dra till någon stereotyp miljö där pepparn växer och helt sonika byter förlag. Ännu måste det väl finnas något förlag som inte hukar för Kommitténs ukaser, ännu de som står fria från dess finförgrenade nätverk på redaktioner och bokförlag. 

Bilden: Jan Lööfs hyllning till jazzmusiker

PS: Försvarare av förlagets agerande har dykt upp här och var och menat att ett förlag är i sin fulla rätt att refusera ett alster utan att detta ska betecknas som censur. Det är visserligen sant att man med censur som regel menar statliga myndigheters ingrepp mot misshagliga inslag i till exempel litteraturen. Och naturligtvis är förlaget i sin fulla rätt att refusera vad det vill.

Men när ett förlag självpåtaget axlar en liknande roll som censurens, det vill säga avvisar ett verk på andra än kvalitativa eller affärsmässiga grunder och manar en författare att medverka till självcensur, kan det enligt min mening vara befogat att använda censurbegreppet.

Inga kommentarer: