Det förbjudna p-ordet

Det kan inte vara en slump, och det måste vara många med mig som noterat det, att det finns ett ord som är mer tabuerat än de flesta andra för närvarande. Men nej, jag syftar inte på n-ordet.

Jag syftar på p-ordet. Det är oklart varför, men det tycks försvunnet ur den offentliga debatten. Jag misstänker att vi ser ännu en triumf för the therapeutic community med dess förment positiva tänkande. 

Ingen av alla dessa representanter som framträder i massmedia - politiker, tjänstefolk, ombud, opinionsbildare - vill längre ta ordet problem i sin mun. Alla har uppenbarligen gått samma mediekurs där man lärt ut att det heter utmaning och ingenting annat. Alla upprepar ordet gång på gång, nästan som en besvärjelse, som om man tänkte att problemen undgås på så vis:

Okej, vi har det vi förr kallade ett problem här, men i själva verket är det en utmaning, det vill säga inte ett bekymmer utan en stimulerande uppgift.

Häromdagen hörde jag det igen till övermått, och typiskt nog från en av dessa politiker som talet forsar ur munnen på. Den nya så kallade superministern erkände att kommunerna står inför en utmaning. Så nu vet vi det.