Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

söndag 6 september 2015

Två pianon, två systrar



Efter tips från det utmärkta radioprogrammet "CD-revyn" (i SR P2) har jag den gångna veckan gång på gång lyssnat till en skiva med ett par pianistsystrar som kommit med en helt lysande cd med några av pianolitteraturens mera sällan spelade verk. Det handlar om verk som det krävs två pianister vid var sitt instrument för att framföra, ibland också en orkester.

Systrarna heter Lidija och Sandra Bizjak, och jag har aldrig hört talas om dem förut. Båda är utbildade i Belgrad och Paris och har förutom individuella karriärer tydligen spelat som pianoduo sedan 2002, vilket åtminstone till en del förklarar deras makalösa samspel.

Skälet till min entusiasm är inte bara deras musicerande utan även det program de valt. Francis Poulencs konsert för två pianon och orkester är det enda jag känner till sen tidigare, och bara det ett verk som gör skivan värd att skaffa.

I övrigt finns här en Sonat för två pianon av Stravinskij, ett stycke som visar honom på hans allra bästa lyriska och livaktigt smittande humör. Detsamma kan förresten sägas om det Concertino i a-moll som Dmitri Sjostakvitj bidrar med. Lyssna till sista satsen i Stravinskij-sonaten och försök förstå att det faktiskt är två pianister som samspelar på ett så övermåttan lyckligt sätt.

Men framför allt finns här också ett stycke av tjecken Bohuslav Martinů (1890-1959), som ju var en oerhört produktiv kompositör, inte minst för piano. Jag har en del av hans pianostycken i min ägo, där framför allt hans tre häften "Marionetten" länge varit något som det alltid är lika roligt att återvända till. Länge har jag också varit nyfiken på hans sex symfonier, och det här stycket - Konsert för två pianon och orkester, H 292 - inspirerar verkligen till att gå vidare med dem, i första hand via streamingtjänsterna. Är symfonierna lika spännande har jag uppenbarligen något att se fram emot.

Det är alltså genomgående musik som är modern men ändå lättillgänglig, med inflytande från både populärmusik och mellankrigstidens neoklassicistiska strömningar. Tilläggas bör att duon har ett fint samarbete med Stuttgarter Philharmoniker under ledning av Radoslaw Szulc. Hela skivan finns på Spotify här.

Inga kommentarer: