Kvällsturen med Issa när klockan närmar sig halv tio. De mörka molnen som hopade sig efter dagens soltimmar har oväntat dragit bort och ljuset är tillbaka. Det nordiska juniljuset från en låg sol bländar mig när jag går vänd mot nordväst.
Milda strålar pläterar hästkastanj och oxel. Vita syrenklasar hänger orörliga med hela sin lysande tyngd pekande mot jorden, de nyklippta gräsmattorna djupnar i tonen.
Kvällen är ljum. Efter en regnkall och blåsig försommar är kvällen äntligen ljum och dessutom alldeles stilla. Inte minsta rassel från lövverket i de nygröna träden. Jag som vanligtvis tycker om när väna vindar går över fält och genom trädkronor grips nu i stället av stiltjen.
Issa försvinner i det höga gräset i parkens vildare delar dit ingen klippare nått. Hon kastar sig ivrigt från den ena trädroten till den andra, nosande och nysande, vädrande aktiviteter i det fördolda. Men ibland stannar även hon upp, står några ögonblick helt stilla och blir liksom ett med allt omkring.
Hon smittar mig med sin absoluta närvaro. Och när hon spritter till liv igen ser jag på nytt den genialiskt enkla metaforen i en dikt av Anna Świrszczyńska materialiserad:
Lycklig
som en hundsvans.
Foto: EJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar