Jag ägnade en timme av min söndag åt Uppsala Auktionskammare som hade sista visningsdag för vårens Internationella Kvalitetsauktion. Det är egentligen märkligt att ett veritabelt konstmuseum med jämna mellanrum uppstår här i Uppsala då konst av Picasso, Braque, Chagall, med flera andra internationella storheter, jämte våra egna Anders Zorn, Leander Engström, Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Nils Dardel, Evert Lundqvist med flera, under några dagar visas för presumtiva köpare.
När det rör sig om den här klassen av konstföremål tillhör jag inte köparna, bara besökarna. Men hade jag 800 tusenlappar löst skulle jag utan tvekan sälla mig till köparna den här gången.
Jag stannade nämligen till framför tre akvareller av Anders Zorn, och särskilt en av dem gjorde mig först helt förstummad, sedan med ett obetvingligt uttrycksbehov som fick mig att vända mig till en okänd man bredvid och utbrista: Vilken sanslös skicklighet! Och jag menade förstås det, men också: Vilken oerhörd skönhet! Han instämde och vi kom överens om att Zorn aldrig var så bra som i sina akvareller. Vilket ju inte vill säga litet.
Zorns tidigt utvecklade briljans gjorde honom självsäker. I memoarerna säger han rakt ut som det var och är: "Jag hade rättighet att bli lika stor som någon annan och i den konstgren jag behärskade, akvarellmålning, ansåg jag mig redan ha överflyglat alla föregångare och samtida".
Ja, den som något lite känner till akvarellmålningens villkor får lätt svindelkänslor inför ett virtuost måleri av det slag som "Dam i blått" representerar. Hatten med fjädern och kläderna sammansmälter med den impulsivt skisserade bakgrunden i övrigt. Eller omvänt: det belysta, exakt tecknade ansiktet framträder med ett egendomligt lugn ur den åskmolniga bakgrunden på ett sätt som en aldrig så skicklig fotograf aldrig skulle kunna åstadkomma.
Vad är det hon håller i sina händer, som är utanför bild? En bok? Ett brev? En spegel?
Att få tillfälle att betrakta tavlan, med måtten 33,5 x 23 cm, på nära håll är en ynnest som nu kanske aldrig kommer tillbaka. I vilken privat salong kommer den att hänga? Ja, Gud förbjude att den bara hamnar i något bankfack.
Reproduktionen ovan ger i alla fall en hygglig uppfattning om det jag såg, om man klickar för förstoring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar