Det är sannerligen inte varje morgon jag blir gripen av en notis i morgontidningen så som i morse när jag slog upp DN och läste ett citat från Herta Müllers tal på bokmässan i Göteborg. Ställ frågan vad skönlitteraturen är till för och du får svaret här:
När jag lämnade Rumänien och för alltid tog farväl av min bästa vän kom hon tre gånger tillbaka till min lägenhet innan hon gick längs den raka vägen, allt längre bort från mig. Jag såg på. Hennes anorak glittrade, och när avståndet blev längre påminde hennes ryggtavla om en "silversked". Ordet finns ju ändå, och betyder något helt annat än adjö, men kom för mig att bli den kortaste beskrivningen för smärtan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar