Här finns rapsodiska tankar om sådant som jag hört, läst och sett, kort sagt upptäckter av olika slag. Det rör sig mestadels om klassisk musik, litteratur och konst, men även resor och episoder ur vardagen.

"Omkring allt färdigt står det ogjorda och växer". - R M Rilke

söndag 6 juni 2010

Portarna i Amalfi

Jag blir mer och mer intresserad av de portar jag passerar, särskilt när det handlar om gamla kulturbyggnader som bär en lång historia med många skilda konstnärliga och arkitektoniska uttryck. Domen i Amalfi är ett sådant exempel på en byggnad där man kan urskilja artefakter och stilarter från snart sagt hela den äldre konsthistorien. Dess mäktiga bronsportar är tillverkade i Konstantinopel på 1000-talet, enligt uppgift av en Symeon från Syrien. Centralt placerade finns bilder av fyra av kyrkohistoriens centrala gestalter: Kristus, jungfu Maria, Petrus och Andreas.


Silverinlägg i bronsen gör att gestalterna framträder i relief mot bakgrunden. Det är dock endast en persons ansikte och konturer som hållits delvis rena från den beläggning som tiden försett dessa porträtt med, nämligen - nej, inte Kristus, som jag först antog, utan Andreas! Det har förstås att göra med att denne apostel också är skyddshelgon för Amalfi och att undergörande reliker av honom (Andreas manna) finns i en krypta i domen. Förmodligen är det beröringen från tusen och åter tusen händer som på detta sätt håller Andreas ansikte skinande i såväl dagsljus som aftondunkel. Oavsett vilket gör det inte portarna mindre vackra och intressanta.

Inga kommentarer: